Intyg om andras kapacitet

Ofta ser man att myndigheter begär att leverantörerna ska bifoga ett intyg eller samarbetsavtal om annans ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet åberopas.

Följande brukar då vara saxat ur lagtexten ”Leverantören skall genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet skall fullgöras.”

Även jag brukar ha med liknande texter i förfrågningsunderlaget. Tanken från min sida är att jag gärna vill veta om anbudsgivaren verkligen förvissat sig om att den kapacitet som åberopas kommer att ställas till förfogande i händelse av kontrakt. Jag vill ju inte vid avtalstecknandet få reda på att anbudsgivaren inte har tillgång till kapaciteten.

För en tid sedan uppstod en situation i en upphandling (förhandlat förfarande/LUF) där en anbudssökanden skickade med ett systerbolags referensuppdrag som sina egna, utan att skicka med något egentligt bevis om åtagande från systerbolaget. Spontant tyckte jag att vi skulle/borde diska anbudssökanden men undersökte saken lite närmare.

Tillsammans med en duktig upphandlingsjurist jag samarbetar med kom vi fram till att det var säkrast och mest rätt (eller minst fel, det är inte ovanligt att man hamnar i sådana resonemang) att låta anbudssökanden komplettera med ett sådant intyg i stället för att diska hen.

Vi resonerade så här:

  • Av ansökan kunde man dra slutsatsen att anbudssökanden upprättat vissa delar av ansökan tillsammans med systerbolaget vars referensuppdrag man åberopade. Kammarrätten i Stockholms dom i mål 5945-13 kan man tolka som att ett sådant samarbete kan räcka som bevis för att kapacitet ställts till förfogande. (I detta fall hade myndigheten dock inte ställt som krav att intyg skulle uppvisas).
  • Vi gjorde bedömningen att vi eventuellt varit otydliga med att intyg/samarbetsavtalet skulle uppvisas redan i ansökan och med hänsyn tagen till kammarrätten i Sundsvalls domar i målen 240-13 och 2304-09 ansåg vi att det var säkrast (och ok) att medge att anbudsgivaren fick komplettera med intyg om tillgång till dotterbolagets kapacitet.
  • Intressant med målet 240-13 var att att kammarrätten godkände att intyg om annans kapacitet lämnades in först efter det att kammarrätten tagit upp målet, dvs långt efter sista anbudsdatum passerats (!)

Anbudsgivaren vars intyg om kapacitet saknades vann dock inte upphandlingen varför frågan om komplettering var tillåten eller inte aldrig aktualiserades. Då kändes det bra att vi inte diskat dem i kvalificeringsfasen – innan de fått lämna sina priser.

Man hamnar ofta i situationer där det handlar om att göra minst fel. Svart eller vitt är det i princip aldrig, även om det vid en första anblick ser ut att vara så.

Detta blogginlägg ger ett exempel på vilka ställningstaganden man kan ställas inför och innebär inget anspråk på att vara bästa lösning.

//Per
www.lowhagen.nu

Ps. Här kan du läsa en rättsfallsanalys om bland annat 240-13. Ds.